capisch

När natten tryter på brukar jag skriva lite poesi. Här kommer ett smakprov. Enjoy.

"Här siter jag och fäller en tår
De säger att tiden läker alla sår
Måste det bli höst, kan det inte bli vår
Jag har feta lår, men inte för feta lår
Jag vet inte hur jag mår
Det är därför jag fäller en tår
Jag mig i huvet slår
och jag inte längre rår
över att det på min smörgås ligger pubeshår
Nu ska jag lägga mig och räkna får
eftersom jag inte bullen i skåpet når
och då inte ens när jag står på mina tår"


/carrrrpan your poet in the night

Och alltså dikten kanske är lite känslosam, men det ska ju dikter vara. De ska ju beeeröööööööra. Det är inte så att jag mår dåligt eller nåt. Så ni vet.
Och det sa jag kanske inte men min farmor kunde skriva dikter när hon var ung. Hon fick t o m en dikt publicerad i Nya Ludvika Tidning. Så jag har det väl i blodet antar jag.


Här är en bild på Dan Andersson. En av vår tids stoora poeter.
Han bodde här i dalarna, precis som jag gör nu. Fniss.