capisch

Jag står i baren på Kalmars Nation för att beställa en cola. Killen i baren frågar om jag vill ha en"fulcola" eller riktig cola. Vadå undrar jag -Kostar de olika? Nej svarar barkillen. Jag svarar då direkt att jag vill ju då såklart ha en riktig cola, alltså coca cola och inte nå apotekarnas skit. Killen i baren frågar om jag verkligen är säker och visar mig en cola från apotekaren? MEN JAAAAAAAAAAAAAA, ge mig en coca cola svarar jag(men i mitt inre skriker jag irriterat). Killen verkar lite besvärad och försvinner. Han är borta länge, länge.
Under tiden som jag väntar på min RIKTIGA cola, hör jag några andra killar konversera:
"Ja, alltså min första kärlek var Marion i Robin Hood"
Lustigt att han har varit kär i en tecknad figut är min första tanke. (Dock är det kanske vanligare än vad man tror eftersom att jag har en kompis som har varit kär i Dexter i Dexters laboratorium) 
Hur som helst kommer denna kille fram till baren. Jag råkar kolla på honom lite snett och han märker nog det och börjar därför att tala med mig.
- Min första kärlek var Marion, vilken var din?
- Öhm ja, det minns jag inte riktigt svarar jag. Hade varit skitkul om jag hade varit kär i Johnny Bravo när jag var liten, men så är inte fallet. Jag tyckte bara att han var cool. Jag fortsätter snacket, för att inte verka jätteosocial: 
- Så fick du till det med Marion eller?
Killen : - Nej, men alltså, jag träffade faktiskt en tjej 15 år senare som hette Marion och hon blev jag jättekär i
- Okej... vad trevligt det, svarar jag.
Killen fortsätter: - Ja och sen typ förra veckan, då drömde jag faktiskt att jag hade sex med en räv, det var lite konstigt"
- Ja det var konstigt, men det var kanske kul just då..., svarar jag, ovetandes om det var en fråga jag precis ställde eller inte.
Konversationen slutar i och med att killen i baren är tillbaka och sträcker fram en riktig cola till mig. Jag känner att han vill ha ögonkontakt med mig och att han tycker sig själv förtjäna ett ordentligt tack för det besväret han gjorde för att tillfredsställa mina behov i och med att hämta den riktiga colan.(Han fick nog gå och hämta colan på andra sidan gatan eller något, för det tog lång tid. Sekunder som blev till minuter osv ni vet). Hursomhelst så ger jag honom puppyeyesen som han förväntar sig medans jag säger "Men ååååååååÅÅÅÅ du har ju fått gått jättelångt för att hämta min cola, det hade du inte behövt! Då hade jag ju kunnat tagit den andra colan som du redan hade i baren. Men tack du, det var jättesnällt av dig". Jag fortsätter att se sådär söt ut och känner att jag har ställt en undermedveten fråga om vi ska gå hem till mig och dricka te efteråt osv, men killen i baren verkar nöja sig med att jag har gett ett ordentligt tack. Aja, jag går därifrån utan baktankar, bort från rävknullarn, bort från killen i baren som bara gjorde sitt jobb egentligen och sätter mig ner och bara njuter av min cola. Sen fortsatter stand-up-kvällen på Kalmars. Och jag mår bara bra. Och du har precis läst ett jävligt långt inlägg. Grattis. Kommentera gärna hur det känns.